Hur kom en inspelning av en 20-årig cellist att förknippas så starkt med både verket och musikern? Följ de första fyra ackorden med örat ända fram till slutets återblick.
Pianot rymmer varken vatten eller ljus – så varför ser vi ändå en dallrande vattenyta framför oss när vi hör stycket? Vi följer det lilla tretonsmotivet och figurerna som breder ut sig.
Hur binds slagen i den långsamma sarabanden samman över avstånden mellan ackorden? Vi lyssnar i tur och ordning på tre stämmor och efterklangen i Michelangelis inspelning.
Hur förändras Mozarts melodier av ett instrument som når lägre än den välbekanta klarinetten? Vi letar med örat efter skillnaden mellan den rekonstruerade och den traditionella versionen.
Hur kan ett piano utan ord sjunga? Vi lyssnar på högerhandsmelodins andning och följer det flöde som vänsterhanden och orkestern håller levande genom Larghettot.
Clair de lune är så välbekant att det är lätt att låta stycket passera obemärkt. Vi lyssnar på nytt med bara tre scener i minnet: den stilla början, vågen som vidgas och efterklangen som återvänder.
Vänsterhanden upprepar nästan samma steg, men musiken låter inte som om den står och stampar. Vi följer hur bas och ackord förändras inom upprepningen.
Den berömda melodin får många att tänka på nordiska skogar, men dess ursprungliga scen ligger i Afrika. Vi lyssnar på både titelns bild, teaterscenen och instrumentens samtal.
Originaltiteln nämner varken en G-sträng eller en soloviolin. Lyssna på stråkensemblens många linjer och den vandrande basen, så öppnar sig det välbekanta stycket på nytt.
Samma ton klingar om och om igen, men ibland är den lugn och ibland orolig. Vi lyssnar på hur känslan förändras mindre av själva tonen än av ackorden och registret omkring den.
Läs om Jean-Pierre Rampals födelse och död, varför han räknas till det 20:e århundradets främsta flöjtister och vägen från medicinstudier till en internationell solistkarriär.