I den här artikeln
  1. Musik skriven i Bichain och uruppförd i Paris
  2. Javanesisk ensemblemusik på världsutställningen i Paris
  3. En kväll i Granada och Fallas minnesmusik
  4. Två sånger i den regniga trädgården
  5. Olika musikaliska material på ett enda piano
  6. Musik på Mahina

Det korta svaret

Debussy fullbordade pianosamlingen Estampes sommaren 1903. I Pagodes, La soirée dans Grenade och Jardins sous la pluie förenade han javanesisk gamelan, spanska dansrytmer och franska barnvisor. Han skrev musiken i Bichain på den franska landsbygden. I ett brev till dirigenten André Messager förklarade han att fantasin fick ersätta resorna när pengarna inte räckte.

På djupet

Musik skriven i Bichain och uruppförd i Paris

Debussy skrev de tre styckena sommaren 1903 när han vistades i Bichain i norra Bourgogne. Ett brev till Messager från samma tid beskriver hur han tänkte på avlägsna länder men hade svårt att bekosta resor. Titlarna i Estampes nämner byggnader utanför Frankrike och en spansk stad, men han fullbordade samlingen hemma i Frankrike. Materialet kom från musik han hade hört och partiturer han redan skrivit, snarare än från en resedagbok över platser han besökt. Året före, 1902, hade operan Pelléas et Mélisande satts upp, och från 1903 arbetade han också med orkesterverket La mer. Sommaren med Estampes ingick i en period av arbete med opera, orkestermusik och pianostycken.

Debussy gav också detaljerade instruktioner om tryckningen. Han valde papper och bad förlaget trycka samlingens titel och hans monogram i blekt guld och de enskilda titlarna i blått. Ett monogram är ett tecken som kombinerar bokstäver ur ett namn. Förutom att skriva tonerna förberedde han noternas omslag. Han ordnade titlarna till en samling, fördelade färgerna och bestämde bokstävernas placering. Brevets anvisningar om papper och färg var konkreta produktionsinstruktioner för den utgåva läsaren först skulle hålla i handen.

Han fick korrekturet i augusti samma år och publicerade samlingen den 20 oktober. Den tillägnades målaren Jacques-Émile Blanche. Ricardo Viñes gav uruppförandet i Salle Érard i Paris den 9 januari 1904. Debussy avslutade musiken och förberedde trycket under sommaren, gav ut noterna på hösten och fick de tre styckena framförda för publik under vintern. Vid Société Nationale de Musiques konsert spelade Viñes Pagodes, La soirée dans Grenade och Jardins sous la pluie. Samlingen som Debussy fullbordat i Bichain presenterades på en scen i Paris.

Javanesisk ensemblemusik på världsutställningen i Paris

Det första stycket, Pagodes, bär spår av den javanesiska gamelan som Debussy hörde på världsutställningen i Paris 1889. Gamelan är en ensemble med flera olika instrument. I de traditionella ensemblerna på Java och Bali spelas olika instrument tillsammans med bronsslagverk i centrum. De har använts vid ceremonier i hov och byar, gemensamma festligheter och skuggteater. Långt innan Debussy hörde musiken i Paris hade musiker använt dessa instrument vid ceremonier och föreställningar. Utställningen presenterade musiken för europeisk publik.

Musiker som spelar gamelan vid hovet i Yogyakarta 1888.
Musiker som spelar gamelan vid hovet i Yogyakarta 1888.

Utställningen hade en nederländsk avdelning och ett område som återskapade en javanesisk by. Bland de gamelaninstrument som då fördes till Frankrike fanns sådana som en tjänsteman i Nederländska Ostindien skänkt till den franska regeringen. Framträdandena och instrumentens förflyttning var knutna till kolonialstyret och utställningens organisation. Debussys upptäckt av nya klanger behöver därför ses tillsammans med hur instrument och musiker fördes från kolonierna till Paris. Även efter att hans pianomusik blivit välkänd fortsatte de javanesiska musikernas egen tradition.

Den javanesiska byn på världsutställningen i Paris 1889.
Den javanesiska byn på världsutställningen i Paris 1889.

I Pagodes omsatte Debussy gamelanens inflytande i kvart- och kvintintervall och i kombinationer av flera register. Stycket förenar djupa pianoklanger, återkommande figurer och rörelse i det höga registret. En musikalisk figur är en kort följd av toner som kan upprepas eller förändras. Han överförde erfarenheten av ensemblens klang till noter för ett enda piano. Genom att låta pianistens båda händer arbeta i olika register gav han inflytandet en konkret form på ett annat instrument än de javanesiska.

En kväll i Granada och Fallas minnesmusik

Det andra stycket, La soirée dans Grenade, har en anvisning om att följa habanerans rörelse. Debussy byggde ett stycke med en spansk stad i titeln kring en dansrytm. Han hade bara tillbringat en dag i Spanien, men den spanske kompositören Manuel de Falla uppskattade verkets spanska karaktär. Även utan långa resor där han lärt känna musiken på plats skrev Debussy något som en spansk kollega kunde känna igen. Under titeln Granada finns återkommande dansrytmer med drag av spansk musik som Falla uppmärksammade.

Lejongården i Alhambra i Granada, fotograferad av Jean Laurent omkring 1865.
Lejongården i Alhambra i Granada, fotograferad av Jean Laurent omkring 1865.

År 1920 skrev Falla gitarrstycket Homenaje för ett specialnummer av en tidskrift till Debussys minne. Senare gjorde han också en pianoversion. Mot slutet citerade han musik ur La soirée dans Grenade. En fras som Debussy skrivit för piano användes alltså i Fallas gitarrmusik som en hyllning till kollegan. Gitarrstycket som började i tidskriftens minnesprojekt innehåller ett avsnitt där Debussys melodi spelas igen för att hedra honom. Musiken Falla hade uppskattat kunde därmed framföras på nytt i hans egen minnesmusik och bevarades i både gitarr- och pianoversion.

När Debussy förberedde La soirée dans Grenade använde han också sitt eget tidigare arbete. Han bearbetade musik ur Lindaraja, skriven för två pianon, och tog in den i det nya stycket. Material från en komposition som två musiker delade på användes nu i ett verk för en solopianist. Innan han gav stycket en spansk stads namn hade han redan prövat närliggande musik i en annan besättning. I Estampes omformade han materialet och placerade det efter Pagodes, före avslutningsstycket med franska sånger.

Två sånger i den regniga trädgården

Det tredje stycket, Jardins sous la pluie, använder två franska sånger: Nous n'irons plus au bois och Do, do, l'enfant do. Den första titeln kan översättas med Vi går inte längre till skogen, medan den andra är ord som sjungs för att vagga ett barn till sömns. Debussy tog melodier som människor sjöng och använde dem i ett stycke med regn i titeln. Han lade sångmaterialet i ett snabbt pianoförlopp och avslutade samlingen med välbekant fransk musik.

Illustration och noter till Nous n'irons plus au bois i en äldre fransk barnvisbok.
Illustration och noter till Nous n'irons plus au bois i en äldre fransk barnvisbok.

Det är möjligt att ett tillfälle då Blanche målade Debussys porträtt en regnig dag inspirerade kompositionen, men det kan inte fastställas som dess uppkomst. Oberoende av den möjligheten återanvände Debussy musik från sina opublicerade Images från 1894 i Jardins sous la pluie. Även den tidigare musiken innehåller Nous n'irons plus au bois. Efter den javanesiska musiken och den spanska dansen följer alltså ett stycke som rymmer både franska sånger och pianomusik han hade prövat nio år tidigare.

I det sista stycket följs musiken med de franska sångcitaten av ett slut i E-dur. Förändringen kan liknas vid regn som upphör och sol som kommer fram. Den väderbilden är en tolkning som läser titeln tillsammans med tonartsförändringen. Debussy byter tonart under förloppet och avslutar i E-dur. Sångcitaten och förändringen i avslutningen hör till samma stycke. Även om regnet står i titeln upprepade han inte samma musik ända till slutet.

Olika musikaliska material på ett enda piano

När de tre styckena hörs i ordning går det att jämföra de olika material Debussy använde. I Pagodes står den javanesiska ensemblens inflytande i centrum, i La soirée dans Grenade habaneran och i Jardins sous la pluie de franska sångerna. Han gav styckena olika titlar och byggde dem på olika sätt. Upplevelsen av gamelanens klang, försöken med spanskinspirerad pianomusik och barnvisor från ett tidigare partitur samlades i samma volym. Alla tre är för solopiano, men materialet och utvecklingen skiljer sig åt.

Mahinas lunch- och middagslistor innehåller alla tre styckena ur Estampes med Zoltán Kocsis. En enda pianist spelar dem, men de använder olika material. Pagodes har intervall och registerkombinationer påverkade av javanesisk ensemblemusik; La soirée dans Grenade upprepar habaneran. I avslutande Jardins sous la pluie finns två sånger som sjöngs i Frankrike. När Debussy omarbetade tidigare pianomusik gav han också ensemblen han hört på utställningen, dansen och de bekanta sångerna plats i varsitt solostycke.

Musik på Mahina

På Mahina spelar vi de tre styckena ur Estampes med Zoltán Kocsis. När du känner till hur javanesisk ensemblemusik, spanska danser och franska barnvisor blev pianomusik blir det också roligt att urskilja de tre styckena.