I den här artikeln
- Den 19 augusti 1965 (1965-08-19): mötet som blev en skiva
- Trots att det är en konsert talar cellon först
- Spänningen i sats 1 kommer ur återkomsten, inte ur hastigheten
- De fyra satserna belyser samma minne i olika tempo
- Verkets minne hos Barbirolli och London Symphony Orchestra
- Så minns du länge ett klassiskt verk mellan måltidens stunder
- Fyra saker som hjälper dig att lyssna på inspelningen från 1965
Det korta svaret
Den 19 augusti 1965 (1965-08-19) spelade Jacqueline du Pré in Elgars cellokonsert i Kingsway Hall i London med London Symphony Orchestra under John Barbirolli. Du Pré var 20 år och inspelningen har förblivit älskad under lång tid. Vid en första lyssning är det bättre att lägga ryktet åt sidan och fokusera på ögonblicket då cellon öppnar med fyra ackord utan en lång orkesterinledning, och på återblickarna som återkommer genom de fyra satserna.
Tre ingångar till inspelningen
- På inspelningen från 1965 spelar Jacqueline du Pré, John Barbirolli dirigerar och London Symphony Orchestra medverkar.
- Konserten har fyra satser, och cellon träder fram med ackord redan i första takten.
- Följ den första temats återkomst och riktningen i växelspelet mellan cello och orkester, inte bara den starka ljudnivån, så blir strukturen tydligare.
På djupet
Den 19 augusti 1965 (1965-08-19): mötet som blev en skiva
Inspelningen av Elgars cellokonsert gjordes den 19 augusti 1965 (1965-08-19) i Kingsway Hall i London. Solist var Jacqueline du Pré, dirigent John Barbirolli och orkester London Symphony Orchestra. Inspelningen räknas till de viktigaste händelserna i orkesterns historia 1965.
Om man först tänker på du Prés korta liv är det lätt att höra musiken enbart som ett förebud om tragedi. Välj i denna inspelning punkter att lyssna på utan berättelsen: hur långt cellon bär en fras, om melodins riktning består efter att det blivit tyst och med vilket tidsavstånd orkestern tar emot solistens rörelse. Då blir tolkningens val konkreta i örat.
Trots att det är en konsert talar cellon först
Verket har fyra satser och den första börjar Adagio–Moderato. Solisten kommer inte in efter att orkestern har byggt en lång scen som i många konserter. Redan i första takten spelar cellon fyra beslutsamma ackord, och stråkar, klarinett och horn svarar stilla.
Vid första lyssningen: hör inte bara styrkan i ackorden, utan också tystnaden efter dem. När solocellon avslutar en mening tar orkestern över rummet och violan börjar temat. Från början utvecklas verket mindre som en kamp mellan solist och orkester än som ett minne som vandrar mellan flera röster.
Spänningen i sats 1 kommer ur återkomsten, inte ur hastigheten
När det första temat börjar i violan och går över till cellon skiftar samma melodi register och instrumentfärg. Lyssna separat på avsnittet där cellon stiger upp i högt register och på avsnittet där det första lugna temat återkommer; då blir det tydligt att sats 1 inte bara upprepar en enda stämning.
När du lyssnar på du Prés inspelning kan du följa hur långt en fras fortsätter, snarare än kraften i en enda kort ton. Bestäm vart meningen är på väg innan du bedömer stråktryck och vibrato; då går det att jämföra den långa linje interpreten valt mer konkret.
De fyra satserna belyser samma minne i olika tempo
Verket fortsätter genom fyra satser: Adagio–Moderato, Lento–Allegro molto, Adagio och Allegro–Moderato–Allegro ma non troppo. Använd de snabba figurerna i sats 2, den långa sololinjen i sats 3 och återkomsten av tidigare material i finalen som lyssningsskyltar.
Du behöver inte analysera allt på en gång. Vid första lyssningen räcker det att minnas hur satserna växlar mellan tyngd, rörelse, lång sång och framåtdrift med återblick. När passagen som påminner om början återkommer mot slutet kan den nästan 30 minuter långa resan kännas som en enda stor mening som sluts.
Verkets minne hos Barbirolli och London Symphony Orchestra
Som ung verksam cellist spelade Barbirolli i London Symphony Orchestra vid uruppförandet av konserten 1919. 46 år senare dirigerade han samma orkester i inspelningen med du Pré. Uruppförandet med tonsättaren och skivan från 1965 knöts därmed samman inom en musikers karriär.
Bakgrunden visar att dirigenten hade mött verkets långa tidsspann på verkliga scener. Lyssna på hur lätt orkestern drar sig tillbaka när cellon går fram och hur ensemblen återfår tyngden när cellon vilar.
Så minns du länge ett klassiskt verk mellan måltidens stunder
Klassisk musik kräver inte att du kan all bakgrund utantill för att komma nära. Håll fast vid ett hörbart ögonblick – de fyra första ackorden, temat som violan öppnar eller återblicken i finalen – så förändras nästa lyssning. Inspelningen från 1965 har varit älskad länge. Upptäck ett möte i taget mellan cello och orkester i den faktiska musiken.
Mahina Vegan Table låter klassisk musik klinga i matsalen, och i journalen fortsätter vi med ingångar som gör själva musiken roligare att lyssna på. Vi presenterar långsamt verk och musiker som dröjer sig kvar som eftersmaken av en måltid, och hjälper dig att höra ett nytt ögonblick nästa gång du möter samma stycke.
Fyra saker som hjälper dig att lyssna på inspelningen från 1965
- Hur gammal var Jacqueline du Pré vid inspelningen?
- Hon var 20 år när inspelningen gjordes 1965.
- Hur många satser har Elgars cellokonsert?
- Fyra. Snabba och långsamma satser växlar inte bara enkelt; tidigare material återkallas ända in i finalen.
- Måste jag lyssna på hela verket från början?
- Nej. Börja med inledningen till sats 1 och temat som violan öppnar och utvidga sedan till satserna 2, 3 och 4 när de känns bekanta.
- Är denna inspelning det enda rätta svaret?
- Nej. Det är en viktig historisk inspelning, men genom jämförelser med andra tolkningar hörs tydligare hur olika tempo, stråktryck och orkesterbalans kan vara.
Under måltiderna på Mahina Vegan Table spelas klassisk musik.
Se besöksinformation för Mahina Vegan Table
