Rachmaninovs variation 18: Paganinis melodi vänd upp och ned

Ett tema från en violinkapris

Paganinis kapris nr 24 för ensam violin består av ett tema i a-moll och elva variationer. Första delen av det korta temat har fyra snabba sextondelar. Rachmaninov tog temat ur Paganinis sista kapris och gjorde 24 variationer för piano och orkester. Mahinas båda listor innehåller också kapris nr 24 med Salvatore Accardo som eget spår. Originalet för en enda violin och rapsodin för piano och orkester förenas genom samma tema.

Före Rachmaninov hade också Schumann, Liszt och Brahms omarbetat Paganinis musik. Toner skrivna för en violinists skicklighet blev material för kompositörer vid pianot. Rachmaninov förenade en kort inledning och 24 variationer till ett sammanhängande verk. I denna sena komposition framträder mer koncentrerade och skarpa figurer och dissonanser än i tidigare verk. Runt variation 18 med dess långa sångbara melodi finns variationer där solisten och orkestern växlar snabba toner.

Ett hem vid sjön mellan konsertresorna

Efter att ha lämnat Ryssland i slutet av 1917 reste Rachmaninov via Stockholm och Köpenhamn till USA. Därefter började livet som professionell pianist på årliga turnéer genom flera städer. Han gjorde också skivor och skrev sitt första inspelningsavtal med Victor 1920. År 1930 beslöt han att bygga Villa Senar vid Vierwaldstättersjön i Schweiz. Den resande musikern skapade ett hem där familjen kunde tillbringa somrarna.

Han bad arkitekterna göra arbetsrummet till husets bästa rum. Han ville ha ett stort fönster mot sjön och skickade snabbt kommentarer till ritningarna han fick i New York. Väggarna skulle ha en slät, målad yta i stället för tapeter. När inflyttningen närmade sig 1934 anlände också flygeln Steinway hade gett honom på sextioårsdagen. Han placerade den i arbetsrummet. Breven med arkitekterna och det nya pianot hörde till livet den sommar då han avslutade rapsodin.

Husbygget gick inte utan svårigheter. Efter att ha förlorat pengar i världsekonomins kris skickade han i januari 1933 ett telegram från New York om att skjuta upp arbetet. Tre veckor senare beställde han ändå stombygget. Vid sjön köpte han också en stor motorbåt och tillbringade tid på vattnet. När rapsodin var klar följande sommar kallade han den en liten ersättning med hänvisning till kostnaderna för huset. Kompositören som fullbordade musiken i sitt nya arbetsrum förknippade alltså även byggutgifterna med verket.

En variation före temat och en medeltida sång

Rapsodin börjar med första variationen före temat. Efter en kort inledning presenterar piano och orkester baslinjen som bildar Paganinitemats stomme. Därefter spelar de två violingrupperna originaltemat i unison. Rachmaninov ändrade ordningen så att det fullständiga temat kommer efter den första variationen. I stället för hela violinmelodin från början placerade han dess korta och glesa stödtoner först. När temat kommer spelar violinerna melodin och pianot tillför accenter.

Variationerna 2–5 drivs av rytmisk kraft, medan pianot får friare musik i den sjätte. I variation 9 använder stråkarna col legno och slår strängarna med stråkens trä. Solist och orkester ställs mot varandra med olika rytmer. Variation 10 har marschkaraktär, och i den elfte spelar pianot en lysande kadens. Spelsätt, takt och solistens uppgift ändras mellan variationerna och ger samma tema flera musikaliska karaktärer.

Dies irae, som framträder i variation 7, återkommer senare. Det är en liturgisk melodi förd vidare från medeltiden, som i katolsk liturgi sjöng om död och dom. Rachmaninov använde den i flera variationer tillsammans med Paganinis tema. Rapsodins äldre material omfattar alltså både temat från en violinsolokomposition och en gudstjänstsång. Musik som prövade en enda instrumentalists färdighet och en melodi som sjöngs av flera människor växlar i samma verk för piano och orkester.

Variation 18 avslutar den långsamma delen

De mellersta variationerna 12 och 13 blir en dans i tretakt i d-moll. Variationerna 14 och 15 använder F-dur, och den femtonde spelas till största delen av pianot ensamt. Efter 16 och 17 kommer den långa melodin i Dess-dur i variation 18. Solisten som passerat snabb musik och kadenser binder nu tonerna som en sång. Efter flera val av tonarter och taktarter skrev Rachmaninov här så att piano och stråkar tog samma melodi i tur och ordning.

Variationerna 12–18 kan uppfattas som en konserts långsamma del. Den artonde är längst av dem. Pianot spelar melodins första tolv takter innan stråkarna ansluter. Frasen som först sjungs av solisten tas upp av en större stråkgrupp, och besättningen växer. Efter variation 18 följer de sista sex. Rapsodin förenar därmed snabb början, långsam mitt och snabb avslutning i ett verk.

Den centrala tekniken bakom variation 18 är melodisk omvändning. Uppåtgående intervall skrivs nedåt och nedåtgående intervall uppåt. Rachmaninov förenade denna förändring av riktningen med durackord. Med Paganinitemats toner blev variationen ändå en ny, lång sångbar melodi. Pianostämman har anvisningen Andante cantabile. Cantabile betyder att musiken ska spelas sjungande.

Pianot presenterar melodin enkelt, och musiken breddas när stråkarna tar över. Kompositören minskade pianots snabba toner och gav det en lång melodi. Han lät inte solisten fortsätta hela sången ensam, utan överlämnade den även till stråkensemblen. Violinoriginalets omvända tema och övergången från piano till stråkar sker tillsammans i variationen.

Kompositören vid uruppförandet och musiken som balett

Vid uruppförandet i Baltimore den 7 november 1934 spelade Rachmaninov piano. Leopold Stokowski dirigerade Philadelphia Orchestra. Efter att ha skrivit ett nytt pianoverk tog kompositören med det på sina konsertresor. Samma år gjorde han också en inspelning med orkestern. Sommaren då rapsodin fullbordades i Schweiz följdes av höstens framföranden i USA. Som pianist spelade han själv det utbyte mellan solist och orkester han bestämt som kompositör.

År 1939 skapade koreografen Michail Fokin baletten Paganini med rapsodin. Rachmaninovs förslag till berättelse behandlade djävulslegenden kring violinisten. Ryktena som uppstått på grund av Paganinis häpnadsväckande teknik blev scenhandling. Baletten i London lade personer och rörelser till violintemat och dödens sång. Temat från Paganinis soloverk hade gått genom variationer för piano och orkester och blev nu också musik för dansare.

Efter att ha skadat sig i ett fall i Senar kunde Rachmaninov inte närvara vid balettpremiären i Covent Garden i London. Året innebar också hans sista framträdanden i Storbritannien och avresan från det schweiziska huset mot USA. I augusti 1939 spelade han i Luzern och lämnade sedan Senar för alltid. Somrarna i huset där variation 18 skrevs tog slut före kriget, men rapsodin fortsatte att framföras av pianister och orkestrar och dansas av balettartister.

Variation 18 som separat stycke

Variation 18 framförs i dag också ofta fristående från hela rapsodin. Förlag har publicerat noter för solopiano, violin och piano, cello och piano, träblås och piano och andra besättningar. Melodin som piano och orkester delade har arrangerats för två musiker eller en solist. Mahinas lista har variationen med Cécile Ousset. Den långa sången som skapades genom att vända Paganinis violinmelodi och föra den vidare till stråkar hörs som ett självständigt utdrag vid måltiden.

Musik på Mahina

Lunch- och middagsmusiken på Mahina innehåller variation 18 med Cécile Ousset. Även Paganinis kapris nr 24 finns på listan. När du möter de två styckena kan du jämföra originaltemat med den melodi som skapats genom att vända det.