I den här artikeln
- Tonhöjden instrumentet når betyder mer än dess yttre längd
- Varför behövdes en rekonstruktion?
- Bassetklarinetten som Sabine Meyer valde
- Det enklaste sättet att verkligen hitta de låga tonerna
- I sats 2 hörs andningen före omfånget
- När samma verk öppnas på nytt av ett annat instrument
- Första mötet med bassetklarinetten
Det korta svaret
Sabine Meyer spelade in Mozarts klarinettkonsert K.622 på bassetklarinett, vars register sträcker sig längre ned än en vanlig A-klarinetts. Verket framförs både i en rekonstruerad version för bassetklarinett och i den traditionella klarinettversionen. I rekonstruktionen fortsätter melodin ned till djupare toner. Skillnaden handlar inte om att den ena klangfärgen är bättre, utan om hur långt melodin kan löpa i en obruten linje från högt till lågt.
Tre sätt att upptäcka de låga tonerna
- K.622 studeras och framförs både i en rekonstruerad version för bassetklarinett och i den traditionella versionen för vanlig klarinett.
- Bassetklarinettens utvidgade lågregister låter melodins slut fortsätta nedåt i stället för att flyttas upp.
- I Sabine Meyers inspelning kan du lyssna efter klangfärg och andning när melodin snabbt växlar mellan högt och lågt register.
På djupet
Tonhöjden instrumentet når betyder mer än dess yttre längd
Bassetklarinetten har ett längre rör och fler klaffar än en vanlig klarinett för att kunna spela djupare toner. Den är inte samma instrument som det snarlikt benämnda bassetthornet. När du lyssnar på K.622 behöver du inte memorera instrumentfamiljer; kärnan är att melodin kan sjunka lägre än väntat.
De låga tonerna ger mer än bara en ”mörkare” effekt. När en fras som börjar högt kan fortsätta hela vägen ned utan att vända mitt i förändras själva melodins grammatik. Omfånget blir som hos en person som säger samma mening och växlar mellan ett högt och ett lågt röstläge.
Varför behövdes en rekonstruktion?
Mozarts egenhändiga partitur har inte bevarats. Den rekonstruerade bassetklarinettversionen bygger därför på tidiga tryckta källor, den bevarade skissen K.621b samt likheter i instrumentens konstruktion och melodiken. Rekonstruktionen och den traditionella versionen finns sida vid sida som separata notutgåvor.
Det är därför mer korrekt att beskriva utgåvan som den mest övertygande rekonstruktionen av lågregistret utifrån de bevarade beläggen än att hävda att ”originalet har återställts fullständigt”. Den traditionella versionen har också en lång framförandehistoria, och de två versionerna erbjuder olika tolkningar.
Bassetklarinetten som Sabine Meyer valde
Sabine Meyer spelade konserten på en bassetklarinett med djupare register. Staatskapelle Dresden medverkade under ledning av Hans Vonk.
Försök inte markera varje gång en låg ton hörs i Meyers tolkning. Lyssna först på hur mjukt linjen rör sig mellan högt och lågt. Jämför sedan samma avsnitt i en version för vanlig klarinett; då kan du bedöma hur bassetklarinettens större omfång ändrar melodins riktning.
Det enklaste sättet att verkligen hitta de låga tonerna
I sats 1 kan du leta efter en fras där solisten efter en snabb rörelse plötsligt landar långt ned. I den traditionella versionen flyttas vissa passager upp på grund av instrumentets omfång, medan den rekonstruerade versionen behåller den nedåtgående riktningen. Skillnaden blir tydligast om du växlar mellan korta utdrag ur de båda versionerna.
Även i rondot i sats 3 finns avsnitt där solisten rör sig över ett stort spann mellan högt och lågt medan det ljusa temat återkommer. Betona inte bara de låga tonernas tyngd; hör efter om registren binds samman inom samma andetag, så framträder instrumentets breda omfång bättre.
I sats 2 hörs andningen före omfånget
Sats 2 i K.622 är ett Adagio och ingår både i den rekonstruerade och den traditionella versionen. I den långsamma satsen står den långa melodiska linjen och pausen i frasens slut mer i centrum än överraskningen i de djupa tonerna.
Klarinetten uttalar en fras och orkestern svarar kort. Om du följer var musikern andas hör du att klangen inte bara uppstår och försvinner, utan binds ihop av luftens flöde. Bassetklarinettens låga toner låter som mest naturliga när de får en plats i denna långa andning.
När samma verk öppnas på nytt av ett annat instrument
Berättelsen om utgåvor och instrument är inget hinder som gör klassisk musik svårare, utan en anledning att höra ett välbekant verk på nytt. Du kan föredra versionen för vanlig klarinett eller finna bassetklarinettens låga linjer mer vilsamma. Det viktiga är glädjen i att faktiskt höra skillnaden.
Mahina Vegan Tables berättelser om klassisk musik ger inte ett facit, utan lämnar en fråga att upptäcka vid nästa lyssning. Vi fortsätter att söka nya skillnader i välbekanta verk – som ögonblicket då en enda låg ton ändrar hela melodins tyngd och riktning.
Första mötet med bassetklarinetten
- Är bassetklarinetten och bassetthornet samma instrument?
- Nej. Båda har anknytning till ett lägre register, men skiljer sig i konstruktion, stämning och användning.
- Finns Mozarts egenhändiga partitur till konserten bevarat?
- Det fullständiga egenhändiga partituret till K.622 har inte bevarats. Dagens rekonstruerade version bygger på tidiga källor och närbesläktade skisser.
- Är versionen för vanlig klarinett felaktig?
- Nej. Den traditionella versionen har framförts länge och spelas i dag sida vid sida med rekonstruktionen.
- Hur hör jag skillnaden enklast?
- Lyssna direkt efter varandra på samma avsnitt i samma sats, först för vanlig klarinett och sedan för bassetklarinett. Jämför om melodins slut flyttas upp eller fortsätter nedåt.
Här kan du se miljön på Mahina Vegan Table och ta del av aktuell besöksinformation.
Se aktuell besöksinformation för Mahina Vegan Table
