I den här artikeln
  1. Mötet med Rameau i konsertsalen 1903
  2. Debatten kring den första operan och utgåvan av Rameaus verk
  3. En saraband som inte följer formen strikt
  4. Pianokomposition och redigering av ett operapartitur
  5. En samtida funnen i det förflutna
  6. Musik på Mahina

Det korta svaret

År 1903 hörde Debussy Rameaus opera Castor et Pollux och skrev en uppskattande recension i tidningen Gil Blas. Två år senare fullbordade han första boken av pianosamlingen Images. Den börjar med Reflets dans l'eau, fortsätter med Hommage à Rameau och avslutas med Mouvement. Mellan två stycken med vatten och rörelse i titlarna placerade han namnet på en äldre fransk kompositör. Samlingen publicerades i oktober 1905 och presenterade tre stycken för ett enda piano. Det andra, med karaktären av en långsam saraband, tillägnades Rameau.

På djupet

Mötet med Rameau i konsertsalen 1903

Debussy hörde de två första akterna av Castor et Pollux vid Schola Cantorum i Paris. Recensionen han skrev i Gil Blas togs senare med i Monsieur Croche. I texten angav han själv både platsen och vilka delar han hade hört. Upplevelsen i början av 1903, då han omvärderade Rameau, kan sättas i samband med att han senare skrev Hommage à Rameau.

I avsnittet om Castors begravning intresserade sig Debussy mer för människorna som grät än för deras antika dräkter och hjälmar. I operans gestalter fann han en sorg som han själv och hans samtida publik kände igen. Om Pollux monolog skrev han att han glömde skillnaderna i tid och rum och upplevde Rameau som en samtida. När han beskrev konsertens intryck värderade han sättet att uttrycka känslor högre än verkets höga ålder. Rameau var för honom både ett namn som representerade det äldre Frankrike och en kompositör vars musik borde framföras och höras igen.

Vid den här tiden pågick arbete med att återställa och publicera Rameaus partiturer i Frankrike. År 1894 uppmanade Francis Magnard till detta i Le Figaro. Förlaget Durand började året därpå ge ut de samlade verken. För att spela äldre musik behövde musikerna läsbara noter. Tidningens förslag följdes av ett redaktionsprojekt där kompositörer och förlag delade arbetet och ordnade klavermusiken och operorna i volymer. Förläggare och redaktörer tog fram material så att fler musiker kunde möta den Rameau-musik Debussy hört i konsertsalen.

Debatten kring den första operan och utgåvan av Rameaus verk

Rameaus första opera, Hippolyte et Aricie, framfördes i Paris den 1 oktober 1733. Han var då femtio år och främst känd som harmoniteoretiker. Operan blev en framgång men väckte också debatt om musiken. Den kompositör som senare skulle åberopas i diskussioner om den franska musiktraditionen möttes av delade publikomdömen redan vid sin första opera. Rameaus karriär, som Debussy beundrade, förenade författarens arbete med musikteori och kompositörens presentation av ny musik på scen.

Fransk cembalo byggd av Louis Bellot 1742.
Fransk cembalo byggd av Louis Bellot 1742.

Rameau reviderade Hippolyte et Aricie inför nya uppsättningar. Versioner bearbetade för framföranden 1742 och 1757 finns bevarade. Även med samma operatitel skiljer sig musiken beroende på vilken av kompositörens versioner som väljs. Opéra-Comique använde versionen från 1757 i sin produktion 2020.

Titelsidan till Rameaus harmonilära från 1722.
Titelsidan till Rameaus harmonilära från 1722.

Debussy deltog själv som redaktör i Durands Rameau-utgåva. Saint-Saëns ansvarade för klavermusiken i första volymen 1895, och bland dem som arbetade med operorna fanns d'Indy, Dukas och Guiraud. Les Fêtes de Polymnie, som Debussy redigerade, publicerades 1908. Efter hyllningen i pianostyckets titel 1905 arbetade han alltså också med att ge ut föregångarens operapartitur. I ett projekt där flera musiker och förlaget delade uppgifterna läste och ordnade han ett bestämt verk. Intresset för Rameau fortsatte från recension och komposition till notredigering.

Andra kompositörer i hans närhet använde också äldre fransk musik i egna verk. Dukas skrev pianovariationer över ett tema av Rameau, och Ravel använde Couperins namn i titeln Le Tombeau de Couperin. Runt Debussy fortsatte försöken att ge tidigare kompositörers namn och musik plats i nya verk. Dukas gjorde variationer över ett äldre tema; Debussy skrev ett självständigt pianostycke till Rameaus ära. Samtida kompositörer mindes de äldre musikerna men valde olika titlar och former. Vem som hedrades och vilken musik som skrevs kombinerades på olika sätt.

En saraband som inte följer formen strikt

Första boken av Images består av Reflets dans l'eau, Hommage à Rameau och Mouvement i den ordningen. Debussy fullbordade de tre styckena och publicerade dem som en pianosamling 1905. Mellan titlarna om vatten och rörelse satte han namnet på en verklig kompositör. Det mellersta stycket fick en titel som uttrycker vördnad, medan de andra har egna karaktärer. Han skrev och reviderade de tre tillsammans innan han skickade samlingen till Durand. Efter att ha berörts av en äldre opera presenterade han sin hyllning till Rameau som ett stycke i en ny klaversamling.

I noterna anger Debussy att musiken ska spelas långsamt och med tyngd. Han tillägger att det ska ske i sarabandens stil, men utan att följa den strikt. Saraband är namnet på en dans som användes i äldre sviter. Efter att ha bestämt tempo och karaktär förklarade kompositören hur nära dansstilen skulle följas. Titeln som hedrar Rameau och ordet saraband hänvisar till äldre musik, men pianisten spelar de toner och följer de anvisningar som Debussy skrev. Det gamla dansnamnet står tillsammans med hans begäran om att behandla formen fritt.

Efter att ha skickat samlingen frågade Debussy förläggaren Jacques Durand om han själv hade spelat de tre styckena. Han uttryckte också förhoppningen att musiken skulle få en plats i pianolitteraturen bredvid Schumann och Chopin. Kompositören som använde en föregångares namn i sin titel väntade samtidigt på att hans egen musik skulle publiceras och bedömas. I brevet skrev han inte utförligt om skälen för hyllningen, utan diskuterade hur väl de tre nya styckena passade tillsammans och hur de kunde tas emot.

Musiken reviderades före leveransen. I augusti 1905 meddelade Debussy Durand att han skulle skicka de tre styckena följande vecka, men ändrade planen eftersom Reflets dans l'eau inte tillfredsställde honom. Han förklarade att han skulle skriva ett annat stycke som tog upp nya harmoniska upptäckter och skickade samlingen i slutet av månaden. Han granskade alltså det första stycket som skulle ges ut med Rameau-hyllningen ända in i slutskedet. Mahinas lunch- och middagslistor innehåller Hommage à Rameau med Michelangeli. Musiken där är en del av arbetet då Debussy reviderade de tre styckena tillsammans och förberedde deras utgivning.

Pianokomposition och redigering av ett operapartitur

Stycket hedrar Rameau, men kan knappast förstås som ett nytt verk där hans musikstil helt enkelt har kopierats. Debussy skrev egen pianomusik med föregångarens namn i titeln. Erfarenheten av operan, spelanvisningen som nämner en äldre dans och det färdiga pianostycket följer på varandra. Han uppskattade Rameaus musik men använde sina egna ackord och sitt eget pianouttryck i den nya kompositionen.

Claude Debussy fotograferad i Nadars ateljé.
Claude Debussy fotograferad i Nadars ateljé.
Titelsidan till Rameaus första samling cembalostycken från 1706.
Titelsidan till Rameaus första samling cembalostycken från 1706.

År 1905 publicerade Debussy sin pianomusik, och 1908 kom den Rameau-opera han redigerat, Les Fêtes de Polymnie. Liksom Saint-Saëns, d'Indy, Dukas och Guiraud läste och ordnade han äldre noter inom den samlade utgåvan. Han fortsatte både att komponera pianomusik och att publicera föregångarens opera. Efter sin uppskattande recension lade han tid på egen komposition och notredigering. Det intresse han hade uttryckt efter konserten fick fortsättning i olika slags publikationer.

En samtida funnen i det förflutna

År 1915 skrev Debussy en sonat för flöjt, viola och harpa. Även där fortsatte intresset för äldre fransk musik, tio år efter utgivningen av Hommage à Rameau. Besättningen ändrades från solopiano till kammarmusik för tre instrument, men arbetet med hänvisningar till tidigare musik fortsatte. Efter pianohyllningen och redigeringen av operan skrev han ny kammarmusik.

Operan som Debussy hörde från salongen 1903 hade en gestalt som grät över förlusten av en älskad person. Han skrev att sorgen nådde också människor i hans egen tid. Pianostycket som skickades till förlaget 1905 bar Rameaus namn och en anvisning om sarabandens stil. Till Durand framförde han också hoppet om att de tre styckena kunde stå bredvid Schumann och Chopin. Han skrev om skälen till sin beundran för äldre musik och väntade sedan på framföranden och utgivning av sin nya. Namnet på den föregångare han respekterade finns kvar i samlingens andra stycke.

Musik på Mahina

Mahinas musik innehåller också Hommage à Rameau med Michelangeli. Medan stycket spelas kan ni dela historien om hur Debussy uttryckte sin respekt för en musiker som levt långt före honom genom ett pianostycke.