I den här artikeln
  1. Maskerade människor och en sång som tvivlar på lyckan
  2. Watteaus målningar och Verlaines festligheter
  3. Manuskriptet 1890 och utgåvan 1905
  4. Sånger och pianomusik med samma dikt som bakgrund
  5. De fyra styckenas ordning och Mahinas lista
  6. Caplets orkesterversion av Clair de lune
  7. Musik på Mahina

Det korta svaret

I Verlaines dikt Clair de lune spelar maskerade människor luta och dansar. De sjunger om kärlek och lycka men tycks inte tro på sina egna ord. Debussy tonsatte dikten 1882 och skrev senare ännu en sång. Pianosviten påbörjades 1890 och publicerades 1905. Dess tredje stycke kallades först Promenade sentimentale, men fick namnet Clair de lune inför utgivningen. Debussy lämnade efter sig både sånger där Verlaines ord sjungs och pianomusik utan text.

På djupet

Maskerade människor och en sång som tvivlar på lyckan

Verlaine publicerade diktsamlingen Fêtes galantes 1869. Clair de lune börjar med att likna den tilltalades själ vid ett särskilt landskap. Där passerar maskerade människor som spelar luta och dansar. Lutan är ett äldre stränginstrument som spelas genom att strängarna knäpps. I stället för att ange trädgårdens exakta plats beskriver poeten personer som sjunger och rör sig där för att förklara en människas inre. Musik och dans finns tillsammans, och maskerna nämns redan från början.

Titelsidan till första upplagan av Verlaines diktsamling Fêtes galantes från 1869.
Titelsidan till första upplagan av Verlaines diktsamling Fêtes galantes från 1869.

De sjunger i moll om kärlekens triumf och ett behagligt liv. Verlaine skiljer mellan sångens innehåll och sångarnas känslor. De som sjunger om lycka tycks själva inte tro på den och är sorgsna under sina praktfulla förklädnader. Sången blandas med det lugna, sorgsna och vackra månskenet. Mot slutet snyftar också en fontän av hänförelse bland marmorn. Verlaine förenar kärlek, masker, musik och vatten och beskriver både lyckan i sångens ord och sorgen hos dem som sjunger.

Debussy behandlade dikten på flera sätt. Han tonsatte den två gånger för sång, medan pianostycket Clair de lune är musikaliskt fristående från sångerna. Det finns alltså verk där en sångare framför Verlaines ord och ett pianostycke med samma titel. I dikten möter läsaren masker, dans och människor som sjunger om kärlek. Efter att ha läst en enda dikt lämnade Debussy efter sig verk med olika besättningar.

Watteaus målningar och Verlaines festligheter

Titeln Fêtes galantes är också ett uttryck som används om 1700-talsmålaren Antoine Watteaus konst. I hans målningar samlas välklädda personer i parkliknande omgivningar och deltar i kärlekens spel. När den franska kungliga akademin tog emot hans Pilgrimsfärd till Kythera 1717 skapades en benämning för detta motiv. Målaren skildrade människornas dräkter och samvaro, och en senare poet använde samma uttryck som diktsamlingens titel. En term för att klassificera måleri blev också namn på ett litterärt verk.

Watteaus Pilgrimsfärd till Kythera från 1717.
Watteaus Pilgrimsfärd till Kythera från 1717.

Watteaus bilder förenar festglädje och melankoli. När han målade välklädda människor tillsammans uttryckte han också ensamheten som kunde kännas inom en glad sammankomst. Verlaine skrev på liknande sätt om sorgen hos människor som dansar och sjunger. Gestalterna i målningarna och dikten är olika, men när verken beskrivs nämns både den glada samvaron och den sorgsna känslan. Watteau komponerade människornas hållningar och omgivning i bild; Verlaine använde ord för människor som sjunger om kärlek utan att tro på lyckan.

Bergamasque betecknar en dans knuten till Bergamo i Italien. I Clair de lunes första strof placerade Verlaine det franska masques, masker, bredvid bergamasques. De två orden med liknande ljud finns i samma rad. Debussy kallade sin pianosamling Suite bergamasque. Här går det att jämföra poetens val av ord för dans och masker med kompositörens dansnamn i svitens titel. Ortsnamnet Bergamo, dansens benämning och diktens franska uttryck hör alla till bakgrunden.

Manuskriptet 1890 och utgåvan 1905

Suite bergamasque bygger på tidiga kompositioner från 1890 och publicerades 1905. Debussy skrev årtalet 1890 på korrekturet för att markera att det var musik från hans ungdom. Femton år skilde det första arbetet från utgivningen.

Första notsidan till Clair de lune i Fromonts förstautgåva från 1905.
Första notsidan till Clair de lune i Fromonts förstautgåva från 1905.

Sviten består av Prélude, Menuet, Clair de lune och Passepied i den ordningen. Det tredje stycket hette först Promenade sentimentale, och det fjärde kallades Pavane. Debussy ändrade de två titlarna strax före publiceringen. Prélude och Menuet behöll sina ursprungliga namn. Han valde alltså inte nya namn till alla fyra styckena samtidigt, utan ändrade två. Tryckkorrekturet bevarar spåren av dessa namnbyten.

Den tidiga versionen överlämnades till Choudens 1891 och såldes av Hartmanns arvinge till Fromont 1902. Debussy gav Fromont den slutliga versionen i april 1905. Två månader senare, i juni, publicerades noterna. De trycktes alltså inte omedelbart av det första förlaget, utan långt senare av ett annat. Före utgivningen bearbetade han korrekturet och ändrade titlarna. Det tidiga verket som överlämnats till Choudens blev känt för publiken som den fyrdelade svit Fromont gav ut.

Sånger och pianomusik med samma dikt som bakgrund

År 1891 skrev Debussy sångsamlingen Fêtes galantes för röst och piano. Den förenar En sourdine, Clair de lune och Fantoches. Manuskriptet till sången Clair de lune innehåller också en tillägnan till Madame A. Fontaine. Kompositören valde diktsamlingens namn för sin musik och använde respektive dikts titel för sångerna. Sångaren framför Verlaines ord, och pianisten spelar tillsammans med rösten. Efter att ha läst diktsamlingen satte han toner till poetens meningar och skapade tre sånger.

Debussy hade tonsatt Verlaines Clair de lune redan 1882, före sången från 1891. Efter den första tonsättningen skrev han alltså ännu en sång till samma dikt. Pianostycket fick senare samma titel. I de två sångerna gav han samma text ny musik var för sig; i pianostycket skrev han enbart klavermusik, utan en musiker som sjöng orden. Kompositören som återläste dikten och skapade en ny sång kom också att använda dess namn för ett solopianostycke.

De fyra styckenas ordning och Mahinas lista

Både Menuet och Passepied använder äldre dansnamn som titlar. I den slutliga samlingen ligger Clair de lune mellan dem. Vid ett fullständigt framförande spelas först Prélude, därefter Menuet och Clair de lune, och till sist Passepied. Även om man i dag väljer enbart Clair de lune från en samlingsskiva står det i originalnoterna mellan andra stycken.

Mahinas lunch- och middagslistor anger pianoversioner av Clair de lune med Moura Lympany och Seong-Jin Cho. Chos Menuet finns också som en egen post. I originalsviten är Menuet det andra och Clair de lune det tredje stycket. De två titlarna på listan hör därför till samma samling, men presenteras som separata spår. Måltidernas musiklista består på detta sätt även av enskilda delar ur större samlingar.

Caplets orkesterversion av Clair de lune

Listan innehåller också Clair de lune i André Caplets orkesterarrangemang. Debussy komponerade pianooriginalet; Caplet fördelade musiken mellan flera instrument. Stycket har också arrangerats för orgel och andra instrument. Därför finns inspelningar med samma titel i olika besättningar. I pianoversionen spelar en enda musiker klavermusiken, medan flera instrument och musiker delar på den i orkesterversionen. Titeln behålls, men arrangörens namn och besättningen tillkommer.

Kompositören och dirigenten André Caplet fotograferad 1920.
Kompositören och dirigenten André Caplet fotograferad 1920.

Debussy förberedde de första kompositionerna 1890 och använde Clair de lune som tredje styckets namn när slutversionen publicerades 1905. Dokument före och efter det rymmer tonsättningar av Verlaines dikt, ändrade titlar och arrangemang för andra instrument. I dikten sjunger människor om kärlek samtidigt som de är sorgsna; i sångerna framför sångaren dessa ord. Pianostycket har samma titel men spelas som självständig musik. Historien kring Clair de lune finns alltså fördelad mellan poetens text, kompositörens noter och förlagets korrektur.

Musik på Mahina

Mahinas musiklista innehåller både Clair de lune för piano och dess orkesterarrangemang. När den bekanta musiken börjar kan du lyssna efter vilket instrument som spelar melodin. Att möta samma stycke i olika besättningar hör också till glädjen med den här musiken.